Min ovän internet

  Sedan den första uppringda uppkopplingen med ett 28kbit-modem för en himla massa år sedan så har jag varit en vän av internet. De senare åren börjar jag dock bli lite ovän med det eftersom jag allt oftare blir ledsen, besviken och sårad av det. En sådan vän vill väl ingen ha? Hade jag en sådan vän skulle jag tvingas göra upp med hen och ta ett snack. Men det är lite svårt med internet. "Hörru, internet, du gör mig arg och ledsen, lägg av!". Det känns föga fruktbart.
  Utvecklingen har pågått ett bra tag och det var väl också oundvikligt. Förr eller senare skulle internet bli en förlängning av samhället. Och det blev det. Förr så sa man när man diskuterade ungdomarnas språk och attityd på de tidiga nätforumen som Lunarstorm och Playahead att man fann en trygghet i att vara anonym, att kunna gömma sig bakom sin skärm och ingen visste vem man var. Så är det fortfarande, vi gömmer oss bakom våra skärmar och är anonyma. Ett större bekymmer är dock att vi på senare tid börjar bli mindre anonyma och skyltar med våra riktiga namn och visar upp verkliga bilder på oss själva, så har vi ändå överfört ett beteende som vi använde när vi faktiskt var anonyma bakom det där aliaset och den där skärmen. Vi skriver nedsättande, vi hatar, vi dissar, vi diskriminerar och vi smutskastar i vår alldeles egna verkliga person (eller profil).
  Är det bara en tidsfråga till vi för med oss den biten ut på stan, funderar jag på. När jag tittar på mina elever  märker jag ett hårdnande språk där man kastar ur sig saker som man kanske inte gjorde tidigare. Ungefär som om att det är lika lätt att skriva ett "bögjävel" som kommentar till en bild på Instagram som att säga det till en klasskamrat i skolan. Tydligen så är det det. Än så länge verkar det dock vara vanligast bland unga. Än så länge.
  Eller till i höstas. Då började även vuxna säga saker på stan till andra människor som vi tidigare inte direkt slängde ur oss så himla lätt. Då haglade orden. Och de kom från folkvalda politiker. Och kan folkvalda politiker göra det så lär fler göra det. Och kanske gör.
  Så jag ska nog ta mig ett snack med min vän internet och jag ska nog ta mig en funderare över huruvidare vi ska fortsätta vara vänner. För en vän som beter sig illa med jämna mellanrum och som frambringar det värsta hos människor är knappast en bra vän.
Jag ska åtminstone hålla hen på replängds avstånd.