Visar inlägg med etikett Teknikkrönika. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Teknikkrönika. Visa alla inlägg

En ofrivillig lektion i näthat

Klassen skapade en gruppchatt för att kunna ge förslag på klassresa och vad man skulle göra med klasskassan. Efter en mängd roliga emotikoner och skratt händer någonting.
En grupp killar lämnar klassrummet och sätter sig i ett grupprum för att jobba. Ett gäng tjejer är kvar med mig i klassrummet. Trots att jag träffar den här klassen tre gånger i veckan och inte är mentor eller känt dem före jul, märker jag att någonting händer. Tjejerna blir arga och upprörda och snart försvinner skratten. Någon engelskalektion är det inte tal om. Istället blir det en konkret och nästan skrämmande uppvisning i hur näthat uppstår och fungerar.
Jag bestämmer mig för att kalla in alla elever i klassrummet. Vi det här laget är jag så arg och upprörd att pulsen stiger och det fullkomligt kokar inombords. Under femton minuter händer alltså följande:
Klassen skapar gruppchatt. Oskyldigt och med syfte. När killarna lämnar klassrummet börjar tonen på chatten förändras. "Lisa är så jävla ful!", "Gå å häng dig!" och andra negativa kommentarer upptar chatten.
När klassen är samlad håller jag ett improviserat brandtal, för jag har svårt att greppa vad som just hände. Ungdomar som går i samma klass och har gjort det i många år, som i chatten är med med namn och allt - plötsligt vänder det till näthat. Som om någon tryckte på en knapp.
- Vad fan hände, dundrar jag från katedern, arg så att jag skakar. Ni går och har gått i samma klass i flera år och snart slutar ni som klass, skiljs för alltid och ni väljer att göra det på det här sättet? Eller vad fan är det frågan om?! Är det så jävla illa att så fort ni tar orden från munnen till ett tangenbord eller en touchscreen, inte behöver se varandra, så får ni något slags behov av att trycka ner och vara nedsättande mot era klasskompisar? Inser ni hur jävla idiotiskt det är?! Kan inte någon förklara hur det funkar, för jag är helt jävla lost här!
Allt tyst. Ingen säger något. Så säger någon någonting om att man gömmer sig bakom en skärm.
- Gömmer sig? Ni ser inte varandra där ni sitter men era namn syns i chatten. Ni är inte gömda eller ens anonyma - ni är klasskamrater som befinner er i samma klassrum nästan åtta timmar per dag! Vad får ni ut av att säga till någon att man tycker någon är ful eller dum i huvudet?! Varför i helvete ska du ens behöva låta denne få veta vad du tycker?
- Gå nu, gå och ät lunch och ta en funderare. Efter helgen vill jag att alla har analyserat vad fan det var som hände nu och hur ni som klass ska kunna rädda situationen de två månader som är kvar. Försvinn för fan...
Det kan inte bli tydligare än vad det blev idag, varken för mig eller tonåringarna som var där. Alla kände  upplevde och funderade men frågan är hur många som analyserar och lär sig av det. Kanske är det också det allvarligaste problemet vi har att ta i tu med. Vi ser det hela tiden men för få av oss avskyr det och för många accepterar det.
Vad det här handlar om är beroende på hur man ser på det, antingen lättbeskrivet eller helt enormt svårt att beskriva. Lätt för att man kan dra slutsatser som att det handlar om ett beteende bakom en skärm och ett beteende i det öppna rummet. Svårt för att det handlar om beteende, psykologi sociala mönster. Men det tydliga här är det faktum att det spelar ingen roll om man känner varandra eller syns med namn - krafterna bakom verkar vara svårare att definiera än så.
Det är uppenbart att vi inte kan skylla näthat på ungdomen eller ens tekniken, även om skärmarna man “gömmer sig bakom” är teknik. Det handlar snarare om mentalitet och hur vi tänker, fungerar med andra och bristen av empati. Vuxna som till skillnad från dagens tonåringar, inte är uppvuxna med internet, sitter idag bakom skärmar och näthatar, trakasserar och i och med det verkar vara oförmögna att se att det skrivna ordet är lika kraftfullt som det sagda. Och precis som vad som tydliggjordes idag, att bakom en skärm verkar man kunna släppa på alla de sociala förmågor som man kanske egentligen har i samröre med människor öga mot öga. Det förefaller handla om mentalitet, empati eller bristen av den och förmåga eller oförmåga att kunna skilja på verkligheter - för dessa verkar skärmen utgöra en slags overklighet. Och där tror jag problemet ligger.
Jag funderar på hur jag, skolan och samhället kan arbeta för att motarbeta detta. Det kan låta lätt, men det blir direkt svårare när man börjar tänka i banor om psykologi. För om det är så att de människor som utan att tveka bara så länge det handlar om text, kan skriva nedsättande ord, då blir allt mycket mer komplicerat. Här biter inte föreläsningar om näthat och mobbning. Det som biter är möjligen ett genomgående arbete redan från första början, när vi är små, där vi måste arbeta för medmänsklighet, empati och social kompetens.
Vi kan inte bryta utvecklingen, ta ifrån människor tekniken i form av datorer och mobiltelefoner eller surfplattor, men vi kan och måste arbeta på andra nivåer och andra sätt. De som näthatar idag gör det kanske omedvetet och utan att kunna se eller ta till sig det faktum att det gör lika mycket skada som om det sker med ord, kanske inte hade varit där de är om de vid tidig ålder lärt sig och utvecklat sociala förmågor och kompetenser. Därför är jag beredd att idag säga att här kan jag och alla andra som arbetar med barn och ungdomar göra skillnad. Det är ett långsiktligt arbete som spänner över flera år, men för att i framtiden få bukt med näthat, så måste vi börja någonstans.

Nu, helt enkelt.

IKT-Tips: Tre sätt att använda Kahoot i undervisningen

När jag första gången kom i kontakt med Kahoot var det lite en dröm som hade uppfyllts. Tidigare har jag experimenterat med olika lösningar som involverar eleverna och deras egna mobila enheter och trots en uppsjö av verktyg att använda är det först nu som kraften i ett byod-tänk eller 1-1 verkligen visar sig.
Vad Kahoot gör är en hel del men det jag och mina kolleger är rörande överens om är att det har gjort lärande roligt igen. Vi är nu flera lärare på skolan som använder Kahoot regelbundet i vår undervisning och nu börjar våra elever märka nyttan i det.
Så vad gör då Kahoot? För några år sedan började man prata om "gamification" i undervisningen, att med lek och spel göra lärandet roligare och engagerande men också anpassat efter dagens elever. Kahoot är ett utmärkt exempel på att det fungerar. För att Kahoot ska fungera över huvudtaget behövs teknik, antingen elevernas egna mobiltelefoner och plattor eller den som finns på skolan.
Den som av någon anledning är motståndare till IKT i skolan borde tänka om om man fick uppleva det som händer när dagens elever plötsligt uppmuntras att använda sina mobiltelefoner - redan här är succén ett faktum. Det här är steg ett och på många sätt kanske det viktigaste steget. Plötsligt bedrivs undervisning på ett sätt som dagens elever uteslutande svarar positivt på.
Kahoot är till viss del anonymt, vilket innebär att ingen elev hängs ut för att ha svarat fel, men genom att samla poäng kan eleven klättra på en synlig topplista. Det finns många fördelar med att man inte kan se vilka som svarade fel, däremot vet varje elev vad man själv svarat och kan notera det rätta svaret och lära sig vad som är rätt. Värt att tillägga är att Kahoot har nyligen förbättrat tjänsten genom att man kan spara ned resultaten från ett quiz och se hur varje elev svarade. Resultaten av ett quiz är annars mer eller mindre anonyma.

Steg två kan se ut på många olika sätt och jag ska här beskrivs hur jag använder Kahoot i olika situationer och syften.
1. Basera hel lektion runt ett quiz
Beroende på ämne och lektion kan man bygga ett quiz runt en genomgång eller en hel lektion. Efter varje fråga som eleverna svarar på, stannar man helt enkelt upp, förklarar och går igenom det som frågan handlade om. Till exempel om jag går igenom ordklasser så kan den första frågan vara “Vad är ett substantiv?” med fyra olika svarsalternativ. När frågan är besvarad, pausar jag, utvecklar och tydliggör ordklassen men även tittar på svarsalternativen. I slutet av lektionen kör jag quizet en gång till men utan stopp. Man kan då lätt se huruvida eleverna har hängt med under genomgången och om de snappat upp kunskap.

2. Visualisera elevernas inlärning genom quiz före och i slutet av lektionen
I stället för att parallellt med genomgången ha quizet uppe och levande, kan jag ibland starta en lektion med ett quiz och sedan avsluta med samma quiz. Det intressanta här är att eleverna själva kan tydligt se hur de lärt sig ny kunskap under lektionen eftersom det allt som oftas andra gången innebär fler rätta svar än första gången.
3. "Har du hängt med?"
Jag kan också skapa quiz med utgångspunkt ur dagens lektion och genomgång och på slutet helt enkelt göra en “Har du hängt med”-koll.

Kahoot är både lek och spel men också en tävling för vissa. De första gångerna jag använde Kahoot i klasser var eleverna så upphetsade att de hade svårt att fokusera på annat och i stället såg tävlingsmomentet i spelet. Det har lagt sig nu och det går numera utmärkt att pausa mellan varje fråga och ha genomgångar. En god idé kan vara att förtydliga innan man startar lektionen hur man kommer göra. Tävlingsmomentet kan säkert vara både positivt och negativt men det är tydligt att det både engagerar och motiverar till att vara uppmärksam och lära sig.

IKT-tips: Storehouse för iPad

Jag har fått nöjet att börja undervisa en pilotklass på skolan som använder iPad, någonting som jag är ganska obekant med sedan tidigare (Apple-produkter alltså). Klassen ska från och med nästa vecka bege sig ut på två veckors PRAO och jag tänkte skicka med dem en uppgift i engelskan. Eftersom skolan fortfarande håller på att bestämma vilken sorts 1:1 man ska satsa på till hösten, så har vi inte köpt in några appar som t.ex. KeyNote eller iMovie, vilket gjorde att jag behövde ett gratisalternativ.

Jag sprang på Storehouse- visual storytelling, på App Store och gillade vad jag såg. Det är enkelt, stilfult och utan massa krimskrams. Importera bilder och videoklipp, skriv din text och så är det klart. Uppgiften som klassen får är att under PRAO dokumentera med bild, text och videoklipp för att sedan skapa en presentation i Storehouse.

Min profilsida på Storehouse

Ett snabbt projekt som jag slängde ihop när jag introducerade klassen

Skärmdump från paddan på ett projekt jag gjorde tidigare

En till skärmdump

Här lägger du till bilder
Du kan enkelt skala dina foton som senare kan i paddan förstoras till fullstorlek

Lägg till text, tre olika stilar och varje med eget typsnitt.



IKT-Tips: Undervisa med digitala Lego-bitar i Build With Chrome

Att Minecraft blev en succé skulle kunna vara oväntat beroende på hur man ser på det. Medan spelutveckling handlar om bättre, större och maffigare kommer ett spel som med dagens mått mätt, inte liknar någonting. Här handlar det om stora pixlar ungefär som spelen såg ut till min Spectrum 48k på 80-talet. Men succén blev snabbt ett faktum och när man tänker på det, också ett självklart sådant.
Det handlar nämligen indirekt om Lego i en digital version och Legos betydelse för miljoner människor ur flera generationer kan aldrig överskattas. Lego är lek, kreativitet, skaparglädje och pedagogik på en och samma gång och därmed kan Mojang, studion bakom Minecraft, åtnjuta samma succé. Jag jobbar med Minecraft i min undervisning och lärare som upptäcker möjligheterna blir bara fler.
In kommer Google. Dessutom tillsammans med LEGO® i det webbaserade Build With Chrome. Jag blev redan vid första kontakten med den digitala sandlådan, alldeles till mig. Direkt började idéer ta form hur jag redan innan veckan är över, låta mina elever prova, leka och skapa.
Allt sker i webbläsaren, förslagsvis Chrome, och du behöver varken ladda hem eller installera någon mjukvara. Du kan välja om du vill börja bygga direkt eller om du vill gå en kurs (Build Academy) för att lära dig behärska applikationen och skapa häpnadsväckande konstruktioner med hjälp av tvättäkta digitala legobitar. Och det är kursen som jag till att börja med kommer låta mina elever gå och och då i ämnet engelska, eftersom kursen är på just engelska.
Eleverna kommer lära sig ord och öva på att följa instruktioner på engelska under kursens gång. Vid senare tillfälle ser jag möjligheter att skapa egna kurser och utmaningar, men också låta eleverna få använda sina språkfärdigheter för att guida varandra enligt elevernas egna ritningar.
Har du inte upptäckt Build with Chrome än är det hög tid att göra det. Dela gärna med dig av dina upplevelser och idéer på hur du tänker att du kan använda det i klassrummet!

IKT-TIPS: Google Drive och formativ bedömning

I och med LGR11 och den fina termen “formativ bedömning”, upplevde jag att det blev både viktigare men också roligare, att få vara en större del i elevernas utveckling på ett handgripligt och individuellt sätt. Skolan hade ingen gemensam lärplattform av typen Google Apps eller Office 365 där man dessutom arbetade i molnet. Det var dock lätt åtgärdat. Det krävdes ett par lektioner för att introducera ett nytt arbetssätt, fixa konton, gå igenom hur man delar dokument m.m. Men vinsten i att mer eller mindre tvinga mina grupper att arbeta i Google Drive, betydde allt.


Den omedelbara fördelen jag upptäckte när mina klasser började skriva alla sina texter i Google Drive var att jag på ett helt annat sätt kunde hjälpa mina elever att förbättra sina texter. Dessutom fick jag både kontroll och en överblick i hela gruppens arbete och progression.

IKT-TIPS: Kahoot - undervisning med spel och lek

"Gamification" är för en del en ny term som kortfattat handlar om att utnyttja tekniken för att spela sig till kunskap. Det kan vara allt från virtuella världar till appar på mobiltelefoner och plattor, men det handlar också om spel med syfte att lära ut och lära in. 

Kahoot är ett verktyg i betastadie som jag har kört ett par dagar i mina nya klasser. Med tillgång till Smartboard och elevernas egna mobiltelefoner och plattor, har jag haft läxförhör i grammatik, jobbat med engelsk läsförståelse och realia - allt på ett roligt, engagerande och nytt sätt. 

Kahoot i mitt klassrum
Det är lätt. Du skapar dina egna quiz i det webbaserade verktyget, låter eleverna logga in med sina egna enheter på en sida och med en pin-kod kan de sedan delta i förhöret (eller spelet om man så vill). Allt visas på tavlan och jag och klassen kan under spelets gång gå igenom frågorna, förtydliga och repetera. 

De klasser jag använt Kahoot med så långt, älskar det! Det har gjort att alla elever kunnat delta och göra sin röst hörd samtidigt som det är ett nytt modernt sätt att bedriva en lektion


Ett exempel på en lektion med Kahoot kan du hitta här. Jag utgår från denna när jag startar upp språkhistoriska i en år 8: http://goo.gl/KPzJ66




IKT i skolan - det är inte längre ett val

Jag är av naturen en person som tillåter mig själv att byta åsikt lite titt som tätt och det är ingenting jag skäms för. Tvärt om tror jag att det visar på att jag är en lyhörd tänkare som stöter och blöter och funderar och analyserar. Du som följer mig på Twitter eller har nätverkat med mig en tid vet att jag svänger i uppfattning och det ganska ofta. Lyhördhet är en god egenskap och någonting som också är utvecklande.
  IKT i skolan är ett typiskt exempel där jag ofta kan känna mig förvirrad och splittrad och det jag tänker idag behöver inte vara samma som jag tänker imorgon - men det är en del av och en viktig faktor i ett utvecklingstänk. Jag ämnar ändå försöka sammanfatta mina tankar om IKT i skolan som de ser ut just idag och i största möjliga mån välja de grundtankar jag har. 

1. Skolan måste utbilda moderna elever i en modern värld med moderna metoder.
  Det säger sig självt. En institution som har som uppdrag att utbilda och utveckla för framtiden måste vara en del av den. Eller åtminstone nutiden. Där är vi inte. Fortfarande år 2013 är det en oroväckande stor del elever som när de går in i en skola hamnar i en miljö som den var för tjugo trettio år sedan och förväntas där lära sig inför framtiden. Visst, det fungerar och de flesta elever kommer ut ur skolan och växer upp till utmärkta medborgare. Men frågan är hur länge det håller. Den värld vi ber våra unga att ta över är en högteknologisk digital värld och det är ett måste att man förbereds inför denna i en miljö som reflekterar verkligheten.
 
2. En dator till varje elev är ett naturligt steg mot en modern skola
  Idén med en dator till varje elev, 1-1, har från första början varit ett sätt att anpassa skolan till den moderna världen och bedriva undervisning genom moderna metoder. Det som är viktigt att förstå här är att dagens elever knappast behöver genomgå en förändring (de har trots allt vuxit upp med tekniken) eller förändra sitt sätt att lära - de som måste förändras är skolan och pedagogerna som måste förändra sitt sätt att lära ut och det är den svåraste biten.
  Jag har inte varit en ihärdig förespråkare av 1-1 just för att det krävs en hel del för att det ska fungera. Därför är jag försiktig med att föreslå det för någon som undrar eftersom det handlar om en stor kostnad för skolorna och vill det sig illa, även en nedgång i undervisningskvalité. 1-1 är ett lämpligt sätt att modernisera skolor och undervisning, men moderniseringen måste börja någon annanstans - hos pedagogen. Många av de skolor som satsar på 1-1 går det säkert bra för, men minst lika många skulle jag tro, misslyckas och man tvingas utvärdera och komma fram till att man gjort fel från början.
  Jag är av den bestämda uppfattningen att det är nödvändigt att innan en skola satsar pengar på 1-1, måste hela lärarkåren vara med på tåget genom att vara väl förberedda (fortbildning) och förstå meningen med satsningen (nytt tänk). Innan detta är gjort ser jag ingen anledning att satsa pengarna.
  Däremot är det också viktigt att tillägga att tiden då man kan välja att satsa eller inte, snart är förbi. 1-1 är ett naturligt steg mot en modern skola för moderna elever och det borde således ligga högt i listan över förändringar hos varje skolledare.Självklart följer också satsningar på att fortbilda och förbereda pedagogerna inför den moderna skolan.

3. När lärarna får allt mindre tid för eleverna är tekniken ett nödvändigt verktyg
  När jag ska förklara hur komplext läraryrket är brukar jag jämföra en lärare med en datorprogrammerare. Medan programmeraren använder en dator och kanske tre till sex olika programmeringsspråk, måste läraren läraren använda 100 datorer och lika många olika programmeringsspråk och då tänker jag på varje elev som man undervisar som en dator med ett eget språk. Ingen elev är nämligen den andra lik, alla har olika sätt att tänka, fungera, lära och olika förutsättningar att ta emot information och använda den. En dator gör som du säger enligt de parametrar du anger.
  Den dator eller platta vi sätter i händerna på våra elever är mycket begränsade och kommer aldrig kunna ersätta en lärare. Ett fel som jag tror många gör är att man tänker att tekniken undervisar eleverna och därmed kan läraren ta ett steg åt sidan. Undervisningen står läraren fortfarande för och tekniken måste ses som ett läromedel och ett verktyg och inte någonting som ersätter lärarens undervisning. Datorn kan nämligen inte bedöma kunskap, ha koll på kriterier eller ens individanpassa till varje elev, något som en duktig lärare kan.
  Men i takt med att lärarna får fler arbetsuppgifter utanför klassrummet och allt mindre tid för att undervisa eleverna, blir tekniken viktig. Även om den inte kan anpassa sig själv efter eleven, så kan eleven och läraren anpassa tekniken så att varje elev får största möjliga nytta av den. Då krävs det att läraren vet hur detta går till och vet man det, är tekniken mer eller mindre nödvändig för en lärare som fortfarande vill kunna bry sig om sina elever och deras skolgång.
  Lärarens otroligt viktiga roll i undervisningen kan illustreras med ett moment som "Retorik och muntligt framförande", som jag hade med en nia i våras. De elever som valde att klara sig på egen hand och skriva och bearbeta sitt tal, nådde medelmåttiga resultat. Men de elever som hade ständig kontakt med mig, bad om hjälp, tips och råd, nådde högre och högsta resultat. Det här kan också ses som en skillnad mellan teknik och läraren - teknik kan hjälpa eleverna en bit, medan läraren som vet vad som krävs, som kan individanpassa sin undervisning för varje individ, kan hjälpa eleven ännu längre. Därför är också lärarens roll i klassrummet odiskutabel - den gör skillnaden för varje individ och varje elev och får aldrig någonsin stå tillbaka för någonting annat.


  IKT i skolan är snart inte någonting skolor kan välja att ha eller inte ha. Om skolan ska följa de nya läroplanerna kan man inte längre stå utanför. Förutom att vara en del av att modernisera och anpassa skolan till dagens samhälle är det också en hjälp och ett stöd för lärarens undervisning och elevens inlärning. I en tid då vi också blir allt mer stimulansberoende för att åstadkomma saker är det ovärderligt. Grundskolan må vara obligatorisk, men att lära sig frivilligt. Med teknik, en modern arbetsmiljö, kan vi locka och stimulera till utveckling och kunskap. Frågar du mig kan bristen på teknik i skolorna vara det största hotet mot dagens skola och mycket väl den största anledningen till varför den svenska skolan under en tid sett sjunkande resultat. Är teknik räddningen? Nej. Räddningen ligger i ett nytt modernt tänk och med den kommer tekniken in naturligt, samt lärare, skolledare och politiker som förstår att dagens moderna elever måste få utvecklas i en modern skola som är navet i en modern värld.
 
 

Min ovän internet

  Sedan den första uppringda uppkopplingen med ett 28kbit-modem för en himla massa år sedan så har jag varit en vän av internet. De senare åren börjar jag dock bli lite ovän med det eftersom jag allt oftare blir ledsen, besviken och sårad av det. En sådan vän vill väl ingen ha? Hade jag en sådan vän skulle jag tvingas göra upp med hen och ta ett snack. Men det är lite svårt med internet. "Hörru, internet, du gör mig arg och ledsen, lägg av!". Det känns föga fruktbart.
  Utvecklingen har pågått ett bra tag och det var väl också oundvikligt. Förr eller senare skulle internet bli en förlängning av samhället. Och det blev det. Förr så sa man när man diskuterade ungdomarnas språk och attityd på de tidiga nätforumen som Lunarstorm och Playahead att man fann en trygghet i att vara anonym, att kunna gömma sig bakom sin skärm och ingen visste vem man var. Så är det fortfarande, vi gömmer oss bakom våra skärmar och är anonyma. Ett större bekymmer är dock att vi på senare tid börjar bli mindre anonyma och skyltar med våra riktiga namn och visar upp verkliga bilder på oss själva, så har vi ändå överfört ett beteende som vi använde när vi faktiskt var anonyma bakom det där aliaset och den där skärmen. Vi skriver nedsättande, vi hatar, vi dissar, vi diskriminerar och vi smutskastar i vår alldeles egna verkliga person (eller profil).
  Är det bara en tidsfråga till vi för med oss den biten ut på stan, funderar jag på. När jag tittar på mina elever  märker jag ett hårdnande språk där man kastar ur sig saker som man kanske inte gjorde tidigare. Ungefär som om att det är lika lätt att skriva ett "bögjävel" som kommentar till en bild på Instagram som att säga det till en klasskamrat i skolan. Tydligen så är det det. Än så länge verkar det dock vara vanligast bland unga. Än så länge.
  Eller till i höstas. Då började även vuxna säga saker på stan till andra människor som vi tidigare inte direkt slängde ur oss så himla lätt. Då haglade orden. Och de kom från folkvalda politiker. Och kan folkvalda politiker göra det så lär fler göra det. Och kanske gör.
  Så jag ska nog ta mig ett snack med min vän internet och jag ska nog ta mig en funderare över huruvidare vi ska fortsätta vara vänner. För en vän som beter sig illa med jämna mellanrum och som frambringar det värsta hos människor är knappast en bra vän.
Jag ska åtminstone hålla hen på replängds avstånd.