Dags att avromantisera äktenskapet?

Jag har länge tänkt på en sak och kan inte riktigt sluta tänka på det heller. I dagarna tänkte jag ännu mer på det när det var på tapeten i USA och huruvida man skulle tillåta äktenskap för homosexuella par. Det är en mycket infekterad fråga på alla sätt och vis för den delar in oss i ett antal olika läger:
1. Bibeltrogna som hävdar att äktenskap mellan samkönade är omöjligt.
2.  Kristna som menar att kärlek framförallt och gud diskriminerar inte.
3. Icke troende som inte kan förstå problemet.
4. Homofober som tar blankt avstånd från allt vad homosexualitet heter.

Jag ser mig som en trea. Men jag kan också förstå vad ettorna menar, även om jag tycker det är åt helvete. Eftersom äktenskap i kyrkan är en kristen ritual kan man förmoda att kristna ska bestämma hur de vill tolka bibeln och hur de vill utföra det. Så länge kyrkan själv är splittrad i frågan lär vi få stöta och blöta det hela precis som vi gör.

Och det får mig att fundera.

Kanske är det helt enkelt dags att avromantisera äktenskapet som det ultimata kärleksbeviset. För med handen på hjärtat, ett kärleksbevis som ändå inte omfattar alla borde knappas vars det mest ultimata. Jag lever inte i någon relation och för mig är äktenskapet en religiös ritual som självklart lockar mitt ömma kärleksfulla hjärta som en klassisk flickdröm. En fullsatt kyrka  vacker brud/brudgum och fin musik (planen är att jag ska framföra en sång själv). Men så mycket mer än så är det inte.

Faktum är att jag så jävla negativt inställd till kyrkan, gud, Jesus och allt vad det heter att jag frivilligt inte utsätter mig för ett besök i byggnaden. Anledningen till varför det har blivit så är just kyrkan och homosexualitetfrågan. En allsmäktig, god, glad och kärleksfull gud som diskriminerar? Fan heller! Det är ingen gud som jag vill svära trohet och livslång kärlek inför. Speciellt när hen verkar ha uppenbara problem med att beskriva vad kärlek är till att börja med själv. Nej  den guden som majoriteten av de kristna följarna så blåögt följer är ingen gud jag vill ha något som helst att göra med.

I logikens namn borde det också utesluta äktenskapet som ett kärleksbevis. Och för mig gör det nog det. Men för många andra gör det det inte. Det har jag full respekt för. Men, det jag menar är att äktenskapet och det romantiska rosa skimmer som det har omkring sig, helt enkelt kanske borde få vara en kristen ritual. Låt de kristna hålla på med det på samma sätt som tungotal och nattvard. För visst måste det finnas andra sätt att bevisa min kärlek till någon annan människa än äktenskap?

För äktenskap är nog ingen mänsklig rättighet, inte ens kärlek är det och för mig är kärleken det centrala i hela frågan och om jag någonsin kommer att vilja lova bort den till någon, så ska det vara så jävla långt bort från en kyrka som möjligt. Det romantiska, vackra och fina får inte begränsas till att handla om en byggnad  lokal eller ens en tro. Kärleken står över allt det där.