För inte alls så länge sedan, typ 20 minuter sedan, knackadedet på dörren till mitt klassrum där jag sitter och rättar diagnostiska prov. Ett okänt huvud dyker upp, elev som jag inte träffat.
“Ursäkta”, säger han försiktigt. Jag tittar upp och ler på det där vanliga sättet som jag brukar le på när elever kommer till mig (stort, varmt och välkomnande).
“Jaha, unge man, vad kan jag göra för dig?”
Han tar ett steg in i klassrummet, stänger dörren och tittar ned på skorna.
“Jo, jag undrar...gillar du killar?”
Han vill egentligen inte fråga, men nyfikenheten håller förmodligen på att äta upp honom inifrån, jag ser det på honom.
“Hur menar du?”, undrar jag och håller kvar mitt leende. Jag vet mycket väl vad han menar eftersom jag odlat ett frö i eleverna i andra klasser.
“Ja, alltså...är du bög?”
“Varför undrar du?”, frågar jag försiktigt.
“Nä, jag vet inte...de andra säger det…”, fortsätter han, klart röd i ansiktet.
“Då säger jag som jag säger till de andra - spelar det någon roll?”
Han tittar på mig, ler stort och börjar gå mot dörren samtidigt som han säger:
“Nä, inte ett dugg”
“Vänta”, ropar jag halvhögt. “Om du vill veta så nej, jag är inte bög. Men vi kan väl låta de andra tro det ett tag?”
Han skiner upp, nickar och försvinner ut genom dörren.
Jag läser en artikel i en av lärarfackens tidningar om en kollega som mot sin vilja blev “outad” i sin skola och höll på att bryta ihop av pressen och ångesten inför vad som skulle hända. En ångest som visade sig vara onödig eftersom han snarare märkte tvärt emot vad han trodde, en mycket tolerant stämning bland eleverna. Det är märkvärdigt på alla sätt och vis och det är också det jag spinner på, går igång på och utnyttjar.
För hur gör man bäst som en heterosexuell lärare som vill prata tolerans och ta upp HBTQ-frågan med eleverna? Jag vet inte, men min lösning blev att helt enkelt utge mig för att vara homosexuell själv. Jag tänker att jag har ingenting att förlora, tvärt om. Hela min uppenbarelse i övrigt skriker fördomar: jag är fet, jag är en man med stora tuttar, jag köper kläder på Dressmann, jag är blatte och svartskalle och jag har glasögon - självklart kan jag även låtsas vara bög ett tag om det hjälper mig i mitt likabehandlingsarbete och toleransundervisnig.
Så har det blivit, helt enkelt. Jag pratar om mig som blatte och fetto och bög och jag frågar alltid mina elever den där frågan som man tvingas fundera och reflektera över:
“Spelar det någon roll? Gör det mig till en sämre lärare och människa?”
Och hallå, jag har aldrig under alla mina samtal jag haft med elever mött en enda som sagt “Nej, du duger inte och ja, det spelar roll.”
Tolerans är det hetaste ordet i dag och jag lägger all min kraft och energi på att väva in det i min undervisning. Det finns ingenting som säger att en lärare ska eller ens får vara personlig och självutlämnande i sin läraroll. Med mina förmågor, det läge jag har att förändra, bryta normer och få ungdomarna att tänka till, känner jag att det vore synd att inte utnyttja det. Och när tiden är mogen, oftast när eleverna går ut nian (vissa klasser har fått vänta i två tre år på att få veta sanningen), säger jag som det är:
“Jag är heteroseuxuell så det skriker om det!”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar