Problematiskt med en transparent skola?

Upplevelsen att skolan alltid granskas, kritiseras och debatteras är ganska naturligt - det är trots allt någonting som angår alla. Utbildning är för oss en rättighet och vi har alla gått i den och vi har alla någon i vår närhet som finns i den. En angelägenhet helt enkelt. Precis som hälsovården, precis som bankernas avgifter, medias nyhetsbevakning, polisernas metoder och kändisarnas kläder. Om skolan diskuteras mer än andra saker, vågar jag inte spekulera i eftersom jag är en gnutta partisk. Men visst upplevs det så.

Skolan är transparent. Det finns inte utrymme för hemligheter, jargong eller yrkesspecifika aktiviteter som bara angår oss lärare. Skolan är helt öppen, lärarens arbeta likaså och alla har en åsikt om hur allt ska skötas. Är det ett problem? Det beror på. Jag kan tycka det. Jag kan tycka att det måste finnas saker som alla faktiskt inte behöver veta och därmed inte heller behöver ha en åsikt om.

Så om man tycker att skolan alltid granskas av media, så stämmer det. Men samtidigt sköter vi lärare det ganska bra själva. Få yrkesgrupper är så aktiva på sociala medier som skolpersonal och vi diskuterar öppet saker som avslöjar mer än vad vi kan tro. Vi kritiserar öppet chefen, arbetsgivaren och ansvariga politiker, vi klagar på ditt och datt, gnäller, ondgör oss och på så sätt ger vi faktiskt en bild av en skola och ett skolsverige som lider av stora problem - framför allt en tillsynes halvanarkistisk lärarkår som inte tänker finna sig i en styrningshierarki. Kaos, är ett ord. Öppenhet, ett annat beroende på vem du frågar.

I och med att vi gör det så öppet för alla att se och ta del av så är det fritt fram för vem som helst att se vad lärarna i skolan tycker och tänker om sitt eget jobb. Visst finns det alla sorters lärare, de som är stolta, nöjda och glada och så de som är bittra, trötta och griniga. Så är det visserligen inom alla yrken, gissar jag. Men kanske finns det ändå en skillnad - medan många andra diskuterar sitt jobb i personalrummet eller i annat mer "slutet rum", finns det många lärare som skriker ut sina tankar öppet i sociala medier för vem som helst att ta del av. Frågan är om det är bra. Om det är bra för yrkets status, lärarens yrkesstolthet, den allmänna bilden av skolan och skolpersonalen och rikets skolsituation i helhet. Jag är inte så säker på det. Jag är inte så säker på att det hjälper oss. Jag är inte så säker på att det förenklar arbetet att återföra yrket den status vi så desperat söker.

På många serviceställen så som restauranger, hotell etc. kan man ibland se skyltar som säger något i still med "Är du nöjd med någonting, berätta för alla du känner! Är du missnöjd, berätta för oss!". Det gäller inte i skolan. Vi är tämligen bra på att själva stärka bilden av lärare och skolan som någonting som har problem.

Fast jag vet inte. Jag har säkert fel.