Lärarnas attityd och En Skola För Alla

Jag är en hoppetoss, en riktig flängare. Under de dryga 11 år jag kallat mig lärare har jag arbetat på fem olika skolor och påbörjar nu ett jobb på den sjätte. Det jag aldrig slutar förvånas över är hur man talar om vissa elever som elever med attitydsproblem som måste förändras. När det i själva verket är lärare och skolan som står för en attityd som urholkar hela idén med "En skola för alla". 

   En vanlig dag i en vanlig skola. Det är med förtvivlan som man ber kollegiet och skolhälsovården om hjälp för man vet inte längre hur man ska handskas med det. Alla vill väl.
- Det är ett attitydsproblem bland de här som gör attde inte gör sitt bästa i skolan utan kommer och sitter av tiden. De skiter i läxorna  skiter i proven - de till och med skiter i sina betyg! De skiter i om det står ett F i pappret! Någonting måste göras för att ändra deras attityd till skolan, utbildning och framtiden!
  Många är upprörda, oroliga och frustrerade över att man inte verkar kunna hjälpa dessa elever. Man stöter och blöter problemet, sliter sitt hår och lägger pannan i djupa veck.

- Ungarnas attityd måste förändras!     
  Nävarna slås i bordet igen och igen.

Så här låter det nog i alla skolor idag. Även om jag kan tycka att det handlar om en missad poäng, tyder det ändå på en stark vilja att göra gott. Detta är fantastiskt och underbart och jag är övertygad om att det bär söta frukter. Få vuxna bryr sig mer om våra barn än lärare. 

Jag lyssnar. Funderar. Om jag redan första dagen ska säga någonting så är det inte det jag tänker i den här frågan. För jag tänker att det handlar i första hand inte om elevernas attityd till skola, utbildning och framtiden - tvärt om handlar det om lärarnas attityd till eleverna. Och kanske även också attityden till skola, utbildning och framtiden.

  Jag tänker på mottot "En skola för alla". Det kan orimligen betyda att alla elever ska få komma till och gå från en skola och så är det bra med det. I skolan så måste det även ingå "En utbildning för alla" och i det rymmer förståelsen att alla elever är olika, behöver olika stimulans, inspiration, motivation och arbetssätt.  
  När vi säger att elevernas attityd måste förändras jämför vi eleverna med varandra, ofta med de starkaste och bästa eleverna som måttstock. Det är då de elever med "fel attityd" pekas ut just för att de inte är som de högpresterande och eller motiverade eleverna.

  En bekant sa någonting som fick mig att tänka till:
- Utbildning och kunskap är inte samma sak. Man kan nämligen skaffa sig kunskap på andra sätt och ställen än i skolbänken.
  Det är en vettig tanke och den utmanar också en traditionell skola och ett skolsystem där elever jämförs med varandra. Inte bara kunskapsmässigt utan också oundvikligt i förmågan att hämta kunskap på det sätt skolan bedriver sin undervisning. Och det är ett sätt som passar långt från alla elever. Det är också det första lärarna och skolan måste förstå i sin förändrade attityd till elever, skola och utbildning.

  Majoriteten av våra elever klarar att anpassa sig efter hur dagens skola och lärare fungerar och bedriver utbildning, men det finns en växande andel elever som snabbt faller mellan stolarna och stämplas som "elever med attitydsproblem". Vi söker efter ursäkter; sociala problem, lathet, diagnoser, mobiltelefoner, datorspel etc.
  Listan kan göras lång på vad skolan anser är problemet och det är problem som vi är snabba med att tillskriva eleven.

  I en skola för alla som strävar efter att bedriva utbildning för alla, får man aldrig säga att eleverna har fel attityd. Strävar vi på allvar efter att alla ska ha samma chans till utbildning, ja då måste vi börja med att analysera vår attityd mot eleverna.
Och tänka om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar