Jag läste på SVD.se en recension av en bok, "Året utan sommar" av Erika Fatland. Jag sprang ned till mitt bibliotek och tro det eller ej, men den stod där bland "Nyinkommet". Jag läste hundra sidor direkt där jag satt i vårsolen. Boken handlar om tragedin i Oslo och Utöja 2011. Och jag minns precis var jag var då.
Av en ren tillfällighet satte jag på teven. Kinesisk teve är ingenting jag tittar på när jag är där eftersom jag inte kan kinesiska. Men just då visades det bilder från ett sargat Oslo. Intervjuer, människor som talade ett språk jag förstod. Genast förstod jag att någonting hade hänt. Min första tanke då var "Må det inte vara muslimska terrorister". Då var klockan natt. Jag var förmodligen ensam vaken i den studentkorridor på Beijing Science and Technology University där jag och 20-talet ungdomar från norden höll till.
Jag minns att jag följde nyheterna på kinesiska CCTV, någonting annt kunde jag inte se. Samtidigt höll jag mig uppdaterad via internet och nyheterna på DN och Aftonbladet samt norsk media. Jag funderade på vad jag skulle göra - ett par rum längre bort hade jag fyra unga norska studenter som låg och sov.
Det slutade med att vi satt i mitt rum hela natten, följde nyheterna, surfade på nätet, kollade Facebook, chattade med vänner i Norge.
Det som slår mig hårdast och starkast är hur unga människor kan uppvisa sådan styrka även när man varit med om det värsta man kan tänka sig. Och så tittar jag på Youtube och en dokumentär "Livet efter Utöja" och får det bekräftat. Medan utrikesministern i Norge samtalar med en ung norrman som fått halva sitt huvud nästan bortskjutet, så är det pojken som ler, skrattar och uppvisar styrka och mod medan utrikesministern har svårt att finna sig. Och så är det, barn och ungdomar är långt starkare än vad vi vuxna är. Och jag undrar vad det är som händer när man växer upp. När man förlorar många av de där ursprungliga egenskaperna som är så fina och värdefulla. Barn är rena, oskyldiga och tydliga. De ser saker som de är och tar dem för vad dem är.
Jag beundrar dem så. Och jag blir full av hopp för framtiden.
För så är det, om framtiden ska bli ljus så måste vi som lever i den åtminstone tro att den kommer bli bättre och ljusare. Den dagen vi inte gör det, då är det slut.
"Du har inspirerat mig..."
Lärare behöver feedback. Lärare behöver få veta när man gör någonting bra. Det jag fick efter en utvärdering av en av mina föreläsningar om tolerans - ja, den betyder allt.
Teacher Appreciation Week
So here it is, the week when everyone should thank their teacher. So let me start by thanking a couple of the teachers I will never forget:
Anette: Thank you. You were my first teacher when I started school at the age of 7. What impresses me the most is that you still recognize me and come up say hello when we meet (every 15th year or so).
Håkan: The tall man with the big Adam's apple who laughed a lot and who introduced me to the music of Queen. You were also the one who had to deal with the most difficult a teacher has to deal with - when one of the students die. I will never forget how the rumours spread on the school yard and when you came in through the classroom door with red eyes from crying. You brought us through this dark moment and you were there when we needed you the most.
Leif: Always dependable, always caring. You managed to put up with us for a week in London in 9th grade and for that, you should have a portrait haning in the Teachers' Hall of Fame. Off the record: we bought at log of Smirnoff and beer when you didn't see.
Karin: Almost like a second mother in high-school. Always with a smile and with a great passion for your teachers. You were the one who delicately made me realize I was putting on weight (which didn't help at all, by the way). You also helped me, a bit, when I started to date Sara and you helped me when she broke up with me. Thank you for showing up at our class reunion 2011! You made us all very happy!
Sven: You put way too much salt and butter in the food. And you smoked a lot. Rest in piece, sir!
The thing with teachers is that they will all have such a great impact on a person's life whether he or she likes it or not. Teachers help you become who you are, teachers help you avoid being who you shouldn't be and they help you through one of the toughest periods of your life.
It is because of my teachers mentioned above I am a teacher today. And I know I change lives just the way my teachers did. What a treat!
Håkan: The tall man with the big Adam's apple who laughed a lot and who introduced me to the music of Queen. You were also the one who had to deal with the most difficult a teacher has to deal with - when one of the students die. I will never forget how the rumours spread on the school yard and when you came in through the classroom door with red eyes from crying. You brought us through this dark moment and you were there when we needed you the most.
Leif: Always dependable, always caring. You managed to put up with us for a week in London in 9th grade and for that, you should have a portrait haning in the Teachers' Hall of Fame. Off the record: we bought at log of Smirnoff and beer when you didn't see.
Karin: Almost like a second mother in high-school. Always with a smile and with a great passion for your teachers. You were the one who delicately made me realize I was putting on weight (which didn't help at all, by the way). You also helped me, a bit, when I started to date Sara and you helped me when she broke up with me. Thank you for showing up at our class reunion 2011! You made us all very happy!
Sven: You put way too much salt and butter in the food. And you smoked a lot. Rest in piece, sir!
The thing with teachers is that they will all have such a great impact on a person's life whether he or she likes it or not. Teachers help you become who you are, teachers help you avoid being who you shouldn't be and they help you through one of the toughest periods of your life.
It is because of my teachers mentioned above I am a teacher today. And I know I change lives just the way my teachers did. What a treat!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)