Matematik - dags att tänka om?

Årligen får vi del av diverse internationella undersökningar som visar att svenskarnas mattekunskaper sakteliga försämras. Jag vet inte om jag någonsin sett liknande undersökningar om språk, omvärldsanalys, samhällskunskap, historia eller musik men matte är tydligen en mätsticka att räkna med (tihi) när det kommer till ett lands kvalité inom utbildning. Och jag undrar varför. 

Samtidigt som mina kollegor som undervisar i matematik något motvilligt erkänner att det svåraste är nästan att motivera varför man behöver viss sorts mattekunskap och inom vilka yrken de behövs, så går utvecklingen och tekniken framåt inom de yrkeskategoriersom traditionellt var matteyrken. Det är idag länge sedan ekonomer gjorde sina uträkningar på miniräknare, istället matas siffror in  antingen för hand (även det försvinner sakteliga) eller av maskiner och så fixar tekniken resten. Och vill du programmera applikationer och program blir även dessa verktyg allt mer automatiserade med ett allt mer grafiskt gränssnitt som gör att du inte behöver kunna speciellt mycket mer än "vardagsmatte" (hur nu det ska definieras).
Att matte ändå behövs är självklart men frågan är hur mycket, vad som skulle anses som spetskompetens, var man ska dra gränsen mellan vardagsmatte och avancerad matte - och vem som behöver kunna vad. Behöver vi egentligen få panik över sjunkande siffror i statistiken och är matematik verkligen en idag realistisk mätsticka?
Jag är inte så säker. Jag tror snarare att kunskap för dagens och det framtida samhälle vi lever i handlar om andra kvalitéer än att kunna avancerad algebra och inom dessa områden torde vi svenskar ändå ligga ganska högt kunskapsmässigt.
Så vilken kunskapsnivå i matematik är rimligt att kräva som allmänbildning? Vad är vardagsmatte -och det faktum att de flesta av oss ändå sköter den med hjälp av högteknologiska maskiner som vi bär med oss i fickan varje vaken minut gör inte frågan mindre angelägen - hur mycket matte behöver vi kunna utöver grundskolekurserna?
Min uppfattning är att majoriteten av dagens elever kämpar med matematik och frågan är om det beror på att man är mindre intelligent eller om man helt enkelt saknar motivation att lära sig någonting som i större utsträckning sköts av avancerad teknik idag.  

En jämförelse kan göras med tvåspråkiga Irland. Här är irländska obligatoriskt i skolan vilket allt fler, främst ungdomar, är mycket tveksamma till och man börjar snarare anse att högre kunskaper i språket borde istället vara valbart just för att "ingen pratar iriska längre" (förutom ett par tusen ur de äldre generationerna på västkusten). Nu finns det så klart ett kulturellt arv och en nationalistisk tanke bakom som matematik saknar  men jag tycker ändå det går att göra en jämförelse. Vissa ämnen behöver anpassas till rådande utveckling, samhällsklimat, teknik och människor. Kanske är matematik ett sådant?
Så vad är det jag säger, eller grubblar på: Jo  huruvida kunskapsnivån för matematik är för hög i relation till samhällsnyttan och vad vi vanliga behöver kunna för att leva ett normalt liv. Huruvida matematik är ett adekvat och realistiskt instrument att mäta utbildningsstandard i ett land. Huruvida man ska börja se viss nivå som spetskompetens inom vissa yrken. För jag tror inte det beror på att vi blir mer korkade och att det är därför vi blir sämre i matte, inte heller tror jag att våra mattelärare plötsligt blivit sämre pedagoger - däremot tror jag  eller funderar jag på, om det inte är så enkelt som att vi inte längre behöver kunna mer avancerade räknesätt än de traditionella fyra.
Att språkkunskaper är viktiga i dagens kommunikationssamhälle råder ingen tvekan om. Men fornsvenska och de fyra kasus vi hade i begynnelsen - de har vi lika lite användning av som irländaren har av iriska. Kanske är det dags att också se en viss nivå av matematik som icke nödvändig inom området allmänbildning och i stället lämna det åt yrkesutbildningar.

1 kommentar:

  1. Ser inte jämförelsen som helt korrekt. Iriskan används mindre och mindre, men det stämmer inte för matematiken. Ingenjörsyrket blir både större och bredare (vi förväntas ha ett enormt underskott av dessa i framtiden), och matematiska kunskaper infiltrerar fler och fler områden.

    Däremot håller jag fullt med om att rena beräkningar (hur man löser tredjegradsekvationer etc) inte är särskilt intressant för majoriteten. Men måste mattelektioner innehålla sådant och vara så isolerad som den ofta blir i skolan? Matten tränar problemlösning och logiskt tänkande, vilket är viktiga egenskaper hos alla och något som skolämnet bör fokusera mer på.

    SvaraRadera