Lärarelden flammar på nytt - kärlek!

Sitter på bussen hem efter dag 3 på nya skolan och dag 2 med nya elever. Kroppen är slut, huvudet likaså, men hjärtat klappar hårdare än vad det gjort på länge. Från att under hösten planera lägga lärarkarriären på hyllan för gott, till att sväva på rosa moln mellan lektioner.

Det är nästan så att jag undrar vad tusan jag gjort, vad tusan jag ställt till med, för jag har aldrig varit med om maken. De här två dagarna som vikarie (till att börja med innan jag tar över ordinarie klasser när kollegan går på barnledighet) har helt enkelt blåst liv i en svag glöd och fått den att flamma upp till en eld så stark att mitt hjärta är till bristningsgränsen fyllt med en lycka, som jag inte kan minnas senast jag upplevde. Eller jo, när jag var upp över öronen kär i Lotta som 19-åring och hon till slut erkände att det var ömsesidigt. 

Jag blev tvungen att säga det till sista klassen idag:
- Jag är kär. Tack för två fantastiska dagar!

Tre elever kommer in i lärarrummet.
- Vi vill bara säga att du är den bästa läraren vi haft och vi längtar till nästa lektion.
Mina nya kolleger gapar. Jag rodnar och känner hur elden flammar upp och börjar värma en nedkyld själ.

Halva klassen stannar kvar efter lektionen, trängs för att ta min hand.
- Tack Jesper, det här var den bästa lektionen jag varit med om!
Jag skakar händer, tar emot leenden, klappar på axeln och komplimanger som gör mig alldeles knäsvag.

Det är nästan så att det är jobbigt. Efter knappt två dagar verkar skolans alla 700 elever veta vem jag är. De visar, pekar  ler och höjer på ögonbrynen, håller upp dörrar hälsar artigt. Jag svävar fram genom korridorerna, generad, brinnande och lika upp över öronen kär som jag var då, för 20 år sedan.

Kär i mitt yrkesval, kär i människor, kär i allt och alla.

Jag känner mig ovärdig all denna ynnest. Men tacksam. Så otroligt tacksam att jag känner tårarna pressas mot mina trötta ögon.

Jag kommer sova som en stock i natt och veta att imorgon svävar jag vidare. Och jag sörjer det faktum att det sedan är helg och ett jag måste vänta i två dygn innan jag får möta min kärlek igen.